Ni har mig bara till låns
2 mil till havet.
Det ska vara kväll, nästan natt.
Himlen ska skifta mellan lila strimmor och sot.
Sommar, precis som när jag rörde mig i förorternas kala landskap där
när jag klöv skymningen med min kropp och gick längre in.
Då tar jag tillbaka mig.
Då får ni lämna tillbaka mig.
Det ska vara kväll, nästan natt.
Himlen ska skifta mellan lila strimmor och sot.
Sommar, precis som när jag rörde mig i förorternas kala landskap där
när jag klöv skymningen med min kropp och gick längre in.
Då tar jag tillbaka mig.
Då får ni lämna tillbaka mig.
Nattmatrisen
Andetagen ändras, antalen.
Jag andas mindre vissa dygn.
Jag försöker mäta om jag tar djupare andetag dom dygn jag andas färre.
Sen ser jag tjugofyra fotspår i snön över gården.
Jag blundar och tar tjugofyra andetag.
När jag tittar ut igen är det tjugofyra nya fotspår, strax intill dom gamla.
Han kom tillbaka när jag blundade.
Jag andas mindre vissa dygn.
Jag försöker mäta om jag tar djupare andetag dom dygn jag andas färre.
Sen ser jag tjugofyra fotspår i snön över gården.
Jag blundar och tar tjugofyra andetag.
När jag tittar ut igen är det tjugofyra nya fotspår, strax intill dom gamla.
Han kom tillbaka när jag blundade.
Arkitekten
Dagen som tätnar
snör min hals, drar åt.
Har slutat räkna åren men datumet stämmer.
Idag.
Det fanns en arkitekt. Någon planerade allt.
Jag var huset som revs och som byggdes upp på nytt
med tinnar och torn vända inåt, pressande
mot mitt hjärta.
snör min hals, drar åt.
Har slutat räkna åren men datumet stämmer.
Idag.
Det fanns en arkitekt. Någon planerade allt.
Jag var huset som revs och som byggdes upp på nytt
med tinnar och torn vända inåt, pressande
mot mitt hjärta.
Hettan
Ingen skugga bara hetta,
solens folk så oberörda jag [...]
Vattnet skitigt, ljummet.
Kramar en sten i handen
försöker tänka bort
hettan.
Havet.
Jag går ner dit.
Kommersen språket jag inte förstår blickarna åt mitt håll sneda leenden
rosten vinden saltet jag tänker
måste imorgon.
Imorgon blir det.
solens folk så oberörda jag [...]
Vattnet skitigt, ljummet.
Kramar en sten i handen
försöker tänka bort
hettan.
Havet.
Jag går ner dit.
Kommersen språket jag inte förstår blickarna åt mitt håll sneda leenden
rosten vinden saltet jag tänker
måste imorgon.
Imorgon blir det.
Eldansikte
En skog med
exakt lika höga träd.
Inte riktigt en skog.
Grusvägar.
Träden planterade vid exakt samma tillfälle.
Ett sjukhus/instution
strax intill.
(modern anläggning)
Två män vallas runt av personal.
Den enes ansikte i skugga.
Den andre
rasande.
exakt lika höga träd.
Inte riktigt en skog.
Grusvägar.
Träden planterade vid exakt samma tillfälle.
Ett sjukhus/instution
strax intill.
(modern anläggning)
Två män vallas runt av personal.
Den enes ansikte i skugga.
Den andre
rasande.
Kraniet
Blekt vitt grått.
Hund, rådjur, räv,
något annat?
Tänker på anatomi,
planscher.
Om ett kranium grävs fram ur myllan
Tv är där, tidningar.
Var det en människa?
Vem?
Hund, rådjur, räv,
något annat?
Tänker på anatomi,
planscher.
Om ett kranium grävs fram ur myllan
Tv är där, tidningar.
Var det en människa?
Vem?
Nanaak
Nanaak.
Den röd döden
Mi bror lr ha kontktat Dig Jag är Nanaak. Min bror freträder ett tempel i tillv rons svävand utkant. Han lockar Dig dit, nästn dagligen numer
Han säer sig ha skickat Dig e sändebd.
Mannen, som kallads Ismael, mötte den röda döden inna han fram.
Jag spttade virus i han ansikte.
N a naak.
Min bror vill ge Dig fågelskru d. Krympa Din tankar ner till yttersta.
Hn tar mnniskor och gö r dem djur. Dessa lever evigt fängslad på hans markr.
Alla djur ha ns skogar och i hans berg ha en gång varit människr.
Jag ar smittad av pest. Den rö da död een ag hostar min sjukdom i folk anleten. Min bror står på tur.
De röd vågorna som svalla r.
Naa n a k
Den röd döden
Mi bror lr ha kontktat Dig Jag är Nanaak. Min bror freträder ett tempel i tillv rons svävand utkant. Han lockar Dig dit, nästn dagligen numer
Han säer sig ha skickat Dig e sändebd.
Mannen, som kallads Ismael, mötte den röda döden inna han fram.
Jag spttade virus i han ansikte.
N a naak.
Min bror vill ge Dig fågelskru d. Krympa Din tankar ner till yttersta.
Hn tar mnniskor och gö r dem djur. Dessa lever evigt fängslad på hans markr.
Alla djur ha ns skogar och i hans berg ha en gång varit människr.
Jag ar smittad av pest. Den rö da död een ag hostar min sjukdom i folk anleten. Min bror står på tur.
De röd vågorna som svalla r.
Naa n a k
