detfarliga

Jag sitter hukad bakom några buskar, strax intill E4:an. Kramar en mobiltelefon i handen. Nånstans långt norrut. Ingen bebyggelse just här. Ändamålsenligt. Låga träd, sly. Konstant nederbörd i luften.

Jag hör ett dån norrifrån. När jag tittar dit ser jag två, kanske tre långtradare närma sig. Efter några ögonblick förstår jag att kanske sex, sju långtradare kommer i en slags konvoj.

Nu händer något.

Den första långtradaren får sladd i slasket, föraren försöker parera men farten är för hög, bilen och släpet ställer sig på bredden över hela vägen, glider i ultrarapid.

Jag tittar bort, vill inte se.


I oljudet som följer.


Jag hör inte bara glas, plåt, plast som trasas sönder. Jag hör något mer.

En omänsklig röst ropar, skriker. Ett okänt språk.

Människorna, vars liv släcktes nyss, nånting tog dem. Nånting ropade

"jag har er nu".


Jag hörde det.