Den undanglidande
Ur vittnesmål 4:
"Nej, jag såg ju honom bara då, efteråt. När han gick ut. Han hade en grå rock, tunn, det minns jag, men ansiktet... jag vet inte om jag såg det. Han vände sig mot oss då när han släppte upp fågeln som han hade... hade han den hela tiden? Det var en duva tror jag, en sån där vanlig, grå. Då tittade han ju mot oss, när fågeln flög upp, men solen var liksom bakom honom, han var mer som en gestalt bara. Sen gick han, bort mot några hus, han gick lugnt, sprang inte eller så."
"Nej, jag såg ju honom bara då, efteråt. När han gick ut. Han hade en grå rock, tunn, det minns jag, men ansiktet... jag vet inte om jag såg det. Han vände sig mot oss då när han släppte upp fågeln som han hade... hade han den hela tiden? Det var en duva tror jag, en sån där vanlig, grå. Då tittade han ju mot oss, när fågeln flög upp, men solen var liksom bakom honom, han var mer som en gestalt bara. Sen gick han, bort mot några hus, han gick lugnt, sprang inte eller så."
Kommentarer
Trackback
